Hej! Jag känner inte att min blogg ska va en plats där jag skriver ut alla mina känslor var & varannan dag & skriva allting som händer. Men jag är inte typen som gillar att fejka mig till att allt är superduper bra hela tiden. Såå.. I måndags fick vi avliva våran hund, eller mammas hund rättare sagt. Han var 10 år gammal (skulle fylla 11 iår) & har varit dålig en längre tid så det var dags för honom att få somna in. Även att denna dagen var väntad så kom det som en chock. Han har funnits i mitt liv sen jag var 10 år! Jag minns så väl första gången han var hemma hos oss på "prov". Sladdade omkring i vardagsrummet tillsammans med våran dåvarande hund Zorro. Att det har gått så många år sen dess? Jag minns det som att det var igår!! Det tar ett bra tag att förstå att han är borta. Jag hör hans tassande steg mot golvet, hans skällande & frustande ljud hela tiden. Jag saknar honom redan! <3